I 12 år du stått här. Precis brevid. Även om vi har haft våra svackor så vet jag alltid vart jag har dig, även när allting stretar emot så får vi det att fungera endå. Ända sen du var liten har du haft det där otroligt ljusa håret som du vet att jag älskar, och som jag blir så arg på när du säger att du ska färga det.. Ända sen vi satt och åt gräs på gräsmattan har du vart den enda som riktigt förstår min humor, och även om du inte gör det så skrattar du endå. Kommer ihåg en dag när vi satt i ditt rum i det vita huset som jag tyckte om så mycket, förutom det hårda stengolvet som jag så ofta snubblade på.. Iallafall, vi satt där och spelade svälta räv i 2 timmar, för att sen gå ut och bygga en av våra 100 kojor. Sen har tiden bara rusat iväg, vet inte hur många timmar vi har spenderat i din säng och snackat skit om alla, hoppat på din studsmatta, gjort tappra försök till att baka något gott, lekt med dina sköldpaddor, dansat till "dirty dancing" gjort egna tvålar, badat nakna i ditt badkar och skrikit till alla som gick nedanför våra fönster..Även om jag kanske inte alltid har visat det kommer du alltid på något skumt sätt vara som en förebild för mig, och jag har och kommer aldrig bara se dig som min bästavän, utan mer som min syster. Även när vi står ostadigt så spelar det ingen roll, för jag vet att i slutändan hittar vi alltid tillbaka till varandra. Det är bara sanning när jag säger att du är den vackraste jag känner, ofixad som fixad. Men det beror mest på hur du är, hur du alltid ställer upp och hur du alltid får mig att le när jag inte trodde det gick. Bus eller godis, fånga paddor, sparka sparkcykel, göra kongokakor, sjunga till carola.. u name it. Allt jag vill säga är att jag kommer aldrig lämna dig och glöm inte att du är finast med ett leende på läpparna!




/lina